Nylonklädda fötter (repris)

Om du varit lite uppmärksam så läste du att 1938 lanserades nylonstrumporna, men 1939 kom andra världskriget och då hade de annat att tänka på än tunna strumpor. Inte heller var det praktiskt att använda, så det blev tjocka stickade strumpor som skyddade mot kyla.

Efter kriget blev det möjligt att återigen handla tunna nylonstrumpor, men oftast på svarta marknaden. Från början innan det gick att rundsticka nylonstrumporna, var sömmen en nödvändighet för att tillverka strumpor. Det var därför lätt att se om kvinnan var barbent eller hade nylon på benen. Hade man inte möjlighet att köpa nylonstrumpor, så fanns det ett trix, benmakeup! Man ritade helt enkelt med en penna "sömmar" på baksidan av benen! Det fanns till och med skönhetssalonger som specialiserade sig enbart på benmakeup. Många kvinnor gjorde ett besök på morgonen för att få "strumpor" innan de gick till arbetet!

På 1950 lanserades de första sömlösa strumporna, men blev ingen stor succé. Sömmen ansågs erotisk och framställde lite korta eller lite kraftiga ben i en fördelaktig dager. Tio år senare började strumporna ändå försvinna, för då kom strumpbyxorna med stor entusiasm av alla kvinnor, eftersom de var idealiska att bära till minikjol. Det hade varit otänkbart att bära strumpeband under de korta kjolarna för de kunde synas, men strumpbyxorna borgade för den perfekta sextiotalslooken. Ändå försökt en del strumptillverkare med mer eller mindre praktiska strumpeband, som satt fast på trosgördlar mm. Strumporna förlorade sin ställning och förpassades längst bak i byrålådorna.

Där fick de ligga till 1980-talet då vackra underkläder blev högsta mode och lyxiga strumpor började återigen bli vanliga. Strumpebandshållarna togs fram och även stay-ups började användas flitigt, fast det var en uppfinning redan från 1950-talet.

Vi vet inte varför, men på 1990-talet försvann återigen strumporna. Nästan bara gamla manufakturaffärer och de som specialiserat sig på bröllopsutstyrsel hade dem i sitt sortiment. Kanske tröttnade stay-upsanvändarna att hela tiden dra i nylonet som smög sig nedför låren och sen är det lite mer jobb att ta på nylonstrumpor som skall hakas fast i strumpeband, men tusan så mycket mer erotiskt. Både för den som har dem på sig och de som ser dem.

Idag är utbudet enormt. Praktiska eller feminina strumpor, diskret beigefärgade eller eggande svarta, med eller utan söm, enkla eller mönstrade och man behöver inte leta för att finna sina egna favoriter. Tyvärr så har vi ännu inte kommit så långt som på 1960-talet då det fanns oändligt med färger på strumporna. Då valde man både längd efter korselett/gördel man hade på sig och sedan färg efter de andra underkläderna.

På med nylonisarna,

stoppa fötterna i ett par högklackade skor,

så är dagen din!

Många bryr sig mest inte HUR benen är nylonklädda, utan ser mest på fötterna. Det finns en massa olika sätt för tillverkarna att göra fotförstärkningen i nylonstrumporna och vissa modeller är mer attraktiva.

En Kubansk hälförstärkning
går upp en bit på benet men är "avklippt" innan sömmen.

Den Franska hälsförstärkningen
är som en kil som fortsätter i sömmen.

Glöm INTE sömmen!

Givetvis skall det vara söm på ett par riktiga nylonstrumpor. Benen blir betydligt mer markerade och som vi skrev tidigare ser de längre och smalare ut. Vill du få ännu mer uppmärksamhet, köper du ett par med avvikande färg på sömmen. Som de på bilden, neutralt beiga men med RÖD söm!