Användarens sexlust och sambandet mellan testiklarna och lust erkändes redan sedan urminnes tider av olika kulturer, sannolikt genom sina iakttagelser av effekterna av kastrering. Flera upptäckter gjorde att vissa medicinska samband med impotens kunde skönjas. En del upptäckter föll i glömska, då det med tiden kom nya idéer som ivrigt prövades, medan det var svårt att släppa sambandet att ivrigt onanerande skulle vara orsaken till impotens.
Mesue d.ä. (777 - 857) hade rekommenderats användning av testikelextrakt för impotens.
Theophile de Bordeu, upptäckte 1775 att ett visst ämne bildades av testiklarna och passerade in i cirkulation.
År 1869 föreslog Charles Édouard Brown-Séquard (1817-1894) att injektion av sperma i blodet på gamla män skulle stimulera deras psykiska och fysiska krafter. Sex år senare genomförde han testikelcelltransplantat i marsvin och 1889 försökte han med föryngring genom att injicera in i sig själv testikelcellvätska och sperma. Transplantation av organ från djur till människor för behandling av impotens upptog en hel del vetenskaplig litteratur från 1910 till 1930.
Serge Voronoff (1866-1951), en rysk invandrad kirurg i Paris, uppnådde stor berömmelse och ryktbarhet för sina glandulartransplantationer, som gick ut på att ta vävnad från aptestiklar och överföra dem till mäns testiklar. En vilseledande tro på apans enorma sexuella uthållighet fick honom att behandla äldre män med testikelcelltransplantat från apor, för att återställa deras avtagande styrka 1924. År 1926 gav Voronoff ut boken "Studie av ålderdom och min metod för föryngring, " som publicerades i Storbritannien och även berömd i brittiska Medical Journal.
År 1931 fick hormonet androsteron isolerat i sin kristallina form av Adolf Friedrich Johann Butenandt i Berlin och 1935, isolerade Fritz Oscar Laquer (1888-1954) testosteron från testiklarna. Hormonbehandling blev nu allmänt etablerat som ett universalmedel mot impotens och var utan urskiljning föreskriven men oftast helt i onödan.
Efter att makarna Curie 1898 upptäckt radioaktiviteten, inrättades en skola av utövare med den så kallade "mild radiumterapi", vilket innebar oral och parenteral administrering av radium och dess isotopdöttrar för behandling av en mängd olika sjukdomar inklusive sexuellt kraftlöshet och impotens.
Ett sådant nostrum kallas "Radiothor" och innehöll cirka 74 kBq radium och marknadsfördes över hela världen mellan 1925 och 1930. Dess uppfinnare, William JA Bailey, som år 1918 dömts för att främja ett afrodisiakumpiller innehållandes stryknin som den aktiva ingrediensen, förespråkade nu att radium botade sexuella svaghet, impotens och minskad lust. Detta läkemedel förbjöds när en känd miljonär, industrimannen Eben M Byers dog av radiumförgiftning år 1932 på grund av överdrivet intag av detta läkemedel.
En ärftlig svaghet av sexualdriften var mestadels skulden för sjukdomen, men även andra biologiska och psykologiska faktorer kom att bli alltmer inblandade.
Stekel (1927) diskuterade förhållandet mellan sexuella avvikelser och störningar i den heterosexuella styrkan.
Reynell (1931) tillskriver impotens till sexuella avvikelse, civilstånd disharmoni, neurasteni grund av onani och samlag, ångest och depression, förgiftning, fetma och urinrörets trängsel.
Havelock Ellis (1933) framlade ytterligare psykologiska faktorer, inklusive latent homosexualitet, mor fixering, omogen och dålig sociala anpassning.
Ballenger et al. (1936) kastar bort den psykiska faktorn som orsak till impotens. Betonade att bakre urinröret var orsaken. Elektrisk uppvärmning (Diatermi) utfördes för korrigering av antagna sjukdomar i det bakre urinröret, testikel diatermi och galvanisk stimulering av perineal musklerna blev rekommenderad och även kirugi för åtdragning av slappt bäckenbotten vars muskler orsakar impotens.
Loewenstein uppfann 1947 en "Extern Penile Splint "som ger en möjlighet att genomföra samlag även med en slak penis.
Förföljelse verkade ha varit ödet för alla som vågade ge sig in det vetenskapliga studiet av sexuell patologi. Pionjärerna var allmänt kritiserade för att deras arbete ansågs vara för avslöjande och drabbade samman med rådande idéer. Men gradvis, började motståndet mot dessa nya idéer att avta. Impotens som en konsekvens av sexuella frigiditet av hustrun och en avtagande sexualdrift för känsliga män på grund av oestetiskt fysiskt utseende på hustrun beskrevs 1947.
Arbetet med Alfred Charles Kinsey och hans kollegor representerade en vattendelare i sexuella forskning. År 1948 banade deras studiet av sexuellt beteende, genom att publicera den statistiska studien, "The Sexual game in Human Male."
Enligt Kinsey är impotens hos män yngre än 55 nästan alltid psykogen, utom i ett fåtal fall där mekaniska skador finns på könsorganen eller deras nerver var orsaken. Han uppgav vidare att impotens i hög ålder nästan alltid var psykotisk.
Det var en vanlig uppfattning på 1950- och 1960-talet där mer än 90 procent av impotens ansågs vara av psykogen ursprung. Smiths lärobok i "General Urology" från 1966 konstaterade att nästan all impotens var psykisk.
I slutet av 1960-talet var den dominerande behandlingen vid sexuell störning psykoanalytiskt orienterad psykoterapi. Psykoanalytisk terapi för sexuella problem har dock endast gett svaga bevis för sin effektivitet.
Under 1970-talet utvecklades intresset för erektil fysiologi och patologi i medicinska centra
över hela världen. William H Masters och Virginia Johnson integrerad fysiologi av mänskliga sexuell aktivitet. De betonade betydelsen av "prestationsångest" i både etiologi och underhåll av problemet.
Publiceringen av Masters och Johnsons "Människans sexuella otillräcklighet" (1970) kom med en bättre förståelse av den typ av erektil störning. De utvecklade också sätt att föra effektiv hjälp till män som lider av impotens, för tidig utlösning och populariserade sexterapi för psykogen impotens.
Tidig kirurgiska behandlingar mot erektil impotens rapporterades vid sekelskiftet. Knytning (Ligering) av den djupa dorsala venen på penis ledde till en förbättring av erektioner rapporterades första gången av Wooten 1902.
1923 noterar Leriche först sambandet mellan otillräcklig aortoiliac inflöde och erektil impotens. De första rapporterade försöken till att rekonstruera penis för att ge styvhet för samlag gjordes av Bogoras (1936) och Frumkin (1944), när de skapade en styv penis genom att operera in en bit revben i penis.
Trots dessa tidiga framgångar och betydande framsteg när det gäller diagnos och behandling av impotens förblev det gäckande tills nyligen.
År 1972 behandlade Michal och medarbetare framgångsrikt arteriell ocklusiv-inducerad organiska impotens med en distal penis revaskularisering förfarande. Placering av akrylspjälor i penis rapporterades av Scardino (1950) och Goodwin och Scott (1952), Beheri, använde polyeten stavar i par 1960. Pearman var först med att använda silikon 1973 och samma år introducerade Scott med medarbetare den uppblåsbara penisprotesen.
1980-talet förde en bättre förståelse av de mekanismer som ingår i erektion, genom
tillgången av sofistikerade metoder för patientens bedömning. Nervstimulering och farmakologiska tekniker som var anställda för att framkalla erektioner hos djur och människor i laboratoriet. Dessa tekniker gjorde det möjligt för oss att utvärdera de erektila fenomen objektivt. Sambandet mellan diabetes och impotens erkändes.
Forskningsframsteg har gjort det möjligt för dagens läkare att bedöma och klassificera impotens vetenskapligt och institutiell rationell behandling. Den senaste tidens uppsving för intresset i detta område har väckts och i dess spår finns utvecklingen av nya metoder och tekniker för forskning. Det har bidragit väsentligt till att främja vårt kunskap inom detta hittills medicinskt försummade område. Många nya aspekter av erektil patofysiologin har undersökts och utvecklats. Ett ökande antal avvikelser i samband med impotens har upptäckts och framsteg görs hela tiden. Att flitigt onanerande inte skulle orsaka impotens är nog de flesta klara med, men ibland kommer det fortfarande häpnadsväckande rapporter från en och annan moralist.
Till sist följer några exempel på antimasturbationssaker som sett dagens ljus genom århundranden och många av dem finns fortfarande i modernare tappning. Då till SM och kyskhetslekar:
1.
Enkel Bondage - För några var det enklast att binda händerna och hindra dem från att kunna röra sig.
2.
Läderjackskorsett - en korsett gjord av läder och stål som skall användas av pojkar, skapades av Dr Fleck 1831. Det innehöll en tub av metall för penis och
"ett stålband nitade i skölden permanent och fäst vid kroppen med en omslutande stålband på ett sådant sätt att den inte kan tas bort och förhindras tillgång till testiklarna." Läkaren rapporterade en gång att
"den stängs med största noggrannhet, passar till perfektion, och pojken bär den hela tiden utan att ha lyckats ännu en gång nå sitt könsorgan eller dra maskinen bort från kroppen så att de ger friktion på hans könsorgan."3.
Spikfodrad ring - Skapad för att förhindra nattlig utlösning och all möjlighet till sexualitet var den spikfodrade penisringen som tillkom under 1950-talet av läkare i Boston.
4.
Spermatorrhea bandage - En anordning som håller penisen hårt bunden, vilket gör det omöjligt att få erektion.
5.
Stephenson spermatic truss - patenterades 1876 och placerade penisen i en påse som sedan sträcks och bands ned mellan benen, vilket gjorde erektion omöjligt. Stephenson ändrade uppfinningen 21 år senare, genom att lägga till en metallhuva där penisen skulle kunna röra sig fritt inuti. Varje erektion skulle dock föra penis mot smärtsamma spikar.
6.
Bowen Device - Denna uppfinning var som en kopp som placeras över ollonet och fästes mot könshåren med kedjor. När bäraren fick erektion drogs könshåren smärtsamt loss och bäraren skulle få förklara anledningen.
7.
The Cage - "The Handbook of Medicine" från år 1885 erbjuder en metallbur som kan sätta runt pojkars könsorgan. Den skulle tillåta erektioner som inte sågs som fel, men förhindra pojken från att röra sig själv.
8.
Dr Moodies apparat för pojkar - Skotska läkaren John Moodie uppfann denna penissköld 1848. Det innehöll ett penisrör med en öppning på sidan så pojken kunde föra sin penis ut ur röret för att urinera.
9.
Peniskylning - Dessa uppfinningar svalnar en förestående erektion med antingen luft eller vatten, Frank Orth uppfann båda typerna och patenterade dem i 1893. Han sade att
"penisen stoppas in i hålet och kommer då mellan spakarna så att om det under natten uppstår en erektion, flyttar penisen spakarna, vilket öppnar röret och tillåter kallt vatten att flöda genom röret. Det kalla vattnet kyler organet så att erektionen avtar och ingen utlösning sker. "10.
Sexuell rustning - En jacka med skinnbyxor som håller upp en stålrustning runt skrevet. Perforeringar i rustningen får urinen att försvinna, men den fastskruvade och låsta luckan på baksidan måste öppnas för andra företag ...
***
Detta var sista delen av vår lilla spaning "Från impotens till kyskhetsbälte". Det blev en lång förklaring, om varför impotens kan sättas i samband med kyskhetsbälten för män. Ibland kan det vara intressant att veta orsaken till olika saker. Om det så må vara väldigt svårt att förstå det från början. Del 1 Del 2
Mycket av texten har vi översatt från http://knol.google.com/k/a-short-history-of-impotence#
coreträning 
