Det är lika bra att vi säger det medsamma. Vi har INGET emot datingsajter, men tycker att den som ändå vill testa, skall veta lite varför det oftast inte fungerar. Blir kanske inte så besviket med den kunskapen, om inte "den rätte" precis dök upp där.
Vi går tillbaks i tiden (1800-talet) när de flesta bodde på landet och trängseln inte var allt för stor på samma ort. Runt omkring ens egen plats, där man gjorde sina dagliga gärningar, umgicks och träffades ungefär 80 personer. Bland dessa var kanske FEM någon som kunde bli ens tilltänkta partner. Övriga var för unga, gamla eller hade en annan samhällsklass.
När det började bli populärt med kontaktannonser i tidningar, blev det givetvis lättare. Fler kunde se att du var ledig och sökte någon. Ändå var det inte som idag, när det går att visa både färgbild och lång presentation. Bara skriva på, utan att begränsas av millimeterutrymmet i tidningsspalten.
Var annonsen intressant för någon blev det att svara med ett skrivet brev. Posta det och vänta på ett svar. Tog några dagar innan något svar i bästa fall kunde komma från annonsören. Utbudet i större tidningar var under 100 kontaktsökande annonsörer i veckan.
Annat är det idag, när det går att gå med i en datingsajt och betala några 100-lappar i månaden. Där är det många gånger möjligt att nå över en halv miljon singlar, eller i alla fall personer som söker efter någon...
Inte lätt att hitta den rätte i denna djungel. Urvalet blir allt för stort och "risken" att du i morgon hittar något bättre, kan bli allt för stor. Vi garanterar att ditt sökande med såna tankar, medvetna eller omedvetna, ALDRIG leder till någon partner...
Var kanske bättre när urvalet enbart var fem?
---
Vi har tidigare skrivit om detta ämne:
Vi har tidigare skrivit om detta ämne:
Kontaktannons
Söker du förtvivlat efter någon?
Varför du INTE bör betala för datingsajter!
Den övre annonsen (20 februari 1916) är författad av Karl Vesterberg. En man som var kolutkörare i Värtahamnen, som med sin signatur myntat uttrycket "sol o vårare" för en som förför damer och förskingrar deras pengar, med hjälp av en äktenskapsannons.
Vesterberg fick låna 2000 Kr av en fröken Helga Berggren och försvann med pengarna. Det var dock lätt att gripa honom, för tidningen hade hans hemadress! Han dömdes till 6 månaders straffarbete.
1 kommentar:
Kul läsning!
Kram på er
Skicka en kommentar