Museiföremålet

Denna historia har sin epilog i Danmark under 1800-talets första hälft.

Där levde det ett gift par, där den äkta mannen hade ett väldigt stort könsorgan, som skänkte hans hustru många sköna och tillfredsställande stunder.

En dag dog den äkta mannen, och lämnade stor saknad i hustruns (under)liv. För att ha ett minne av den äkta mannen och minnas tillbaka deras sköna stunder i den äkta sängen, lät änkan en konservator stoppa upp mannens väldiga könsorgan. Hur det än var så hamnade, efter att änkan också hade dött och förenats med sin make, makens organ på ett museum i Köpenhamn.

På 1930-talet, så var det två städerskor som städade på museet efter stängningsdags. När dom var och städade i rummet med den konserverade pitten, tyckte en av städerskorna att även detta museiföremål behövde dammas av. Men när hon höll på med detta, så råkade den falla ner i golvet och den sprack sönder i flera mindre bitar. Nu var goda råd dyra, om museiintendenten fick reda på att dom hade haft sönder den, så skulle dom få en utskällning och kanske även sparken. Därför tog dom och limmade ihop bitarna igen så att pitten blev hel igen. För att den skulle hålla ihop bättre monterade de även in en stålfjäder i den, så att den fick bättre stadga.

På 1980-talet hamnade den på något sätt på ett museum i Stockholm. Efter stängningsdags var det en städerska som höll på att städa på museet. När hon höll på att städa i rummet där den uppstoppade pitten fanns, råkade hon stöta till pitten så att den for ner i golvet. Pitten höll, men på grund av den inmonterade stålfjädern började de studsa upp och ner på golvet. Städerskan var lite förundrad en kort stund, men fann sig snabbt och drog upp kjolen. Sedan gick hon ner på huk och hoppade efter den studsande pitten och ropade:

- HÄR!, HÄR!, HÄR!