Jag fortsätter skriva om att skriva. Mitt första inlägg innehöll en del allmänna tips, men den här gången tänkte jag gå lite djupare in på det otroligt sexiga ämnet: styckeindelning.
För att en text ska bli mer lättläst krävs en bra styckeindelning. Personligen kan jag helt välja bort en text som är skriven i ett enda stycke, och jag vet att jag inte är ensam. Styckeindelningen behövs för att ge texten struktur och skapa naturliga pauser, den kan också användas som hjälp för läsaren att följa miljöbyten, byten från berättande till tal och liknande.
Hur visar man på nya stycken?
"Fyrkantsindrag" är ett sätt att visa att det är ett nytt stycke. Det innebär att man gör ett indrag för varje nytt stycke, indraget ska vara lika långt som texten är hög (därav namnet fyrkant). Vid första stycket och efter en rubrik ska dock detta inte användas, det lämpar sig också generellt bäst till texter som ska skrivas ut.
För texter som ska läsas på skärmen är oftast blankrad det bästa sättet att markera ett nytt stycke. För att en webb-text ska bli läsarvänlig är det en fördel om den är luftig.
När gör man styckeindelning?
Ett stycke ska vara lagom långt och vad som är "lagom" är en smaksak. Det är svårt att ge några exakta svar på när styckeindelning ska ske, det är något man helt enkelt får lära sig. Titta på hur andra gör, vad känns bra, vad känns mindre bra? Att läsa en text högt brukar också vara ett bra hjälpmedel, då hör man oftast var pauserna behövs.
Generellt kan man annars säga att styckeindelning behövs när det händer något nytt. Här tar man upp följande exempel:
• En ny synpunkt tas upp
• En ny företeelse presenteras
• Handlingen flyttas till ny tidpunkt
• Beskrivning övergår i handling
• Handling övergår i beskrivning
Jag brukar dessutom alltid placera repliker på en ny rad, men det är inte nödvändigt.
Texter ska hålla ihop, men en bra styckeindelning är nödvändig för att andra ska orka läsa dem!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ellen-Karin!
Har du nåt bra tips på hur man håller isär nu och dåtid när man skriver? Det blir inte jag klok på.
Kramis
Vi föredrar också noveller med varje ny replik på ny rad, för det blir ganska jobbigt om det är mycket pratat och alla står i den löpande texten.
Sen att det INTE står
...sa hon,
... sa han
efter varje replik, för många gånger förstår läsaren ändå vem som säger vad, utan hänvisning.
Detta är nått alla borde läsa innan de får tillåtelse att skriva. Typ som alkolås på en bil :P
Svenne: Jag har tyvärr inga dunderknep, men försök tänk att du berättar för någon, alltså hur du skulle säga det, det brukar underlätta.
Tina: Håller med! Jag brukar numera väldigt sällan skriva vem som säger något, oftast bara när jag vill förstärka hur det sägs, ibland gör det inget att det är lite otydligt, det kan öka spänningen.
Hannah: Ja, det vore en idé faktiskt! :-P
Ellen-Karin o Tina: Ni är bäst, så var det sagt!
Min nästa fråga är: Märker någon som läser om man blandar "nån" och "någon" i texten?
Ni får inget pris för "rätt" svar men den som svarar snabbast får den största kramen av mig:-)
Svenne: Det går naturligtvis inte att säga, men jag skulle nog inte reagera om det bara var något enstaka "nån" och resten "någon" eller tvärtom, var det väldigt många byten kanske det skulle störa. Själv kan jag använda båda, "nån" i repliker och "någon" i löpande text, samma med "sen" och "sedan". Båda formerna i det här fallet är ju korrekta, då blir jag mer störd med ord som är helt felaktiga, då kan det räcka med ett.
Skicka en kommentar