Porn Mania del 4 av 7

Porrtidningar Del 1
Vi har denna gång bara inriktat oss på de tidningar som gavs ut i Sverige. Utomlands fanns det betydligt tidigare porrtidningar med mer avancerat material, men lagstiftningen förbjöd dem här. Enda sättet var att smuggla in dem själv eller ha någon som gjorde det och sedan dyrt köpa dem. Som vanligt var tillgången obegränsad för den som hade rätta kontakterna och kunde betala.

I slutet av 1940-talet kom i Sverige tidningar med erotiska berättelser och bilder som påminde om de anständigare pinupbilder som tidigare bara funnits i utländska magasin.
Här i Sverige fick vi se påklädda kvinnor som visade mest bara lite vågade poser och hade läsaren tur, så kanske ett strumpebandsknäppe skymtade under kjolen. Mest avklädda var bikinibrudarna! Tidningarna framställdes som fotografiska studier av modeller, för att kringgå lagen om sårande av tukt och sedlighet. Män förekom inte alls i dessa tidiga porrtidningar!

Skulle man se helt avklädda kvinnor och män, var nudisttidngarna betydligt bättre!
Tidningen ”Natur och Hälsa” hade professor J. Almkvist som kontrollant att lagen följdes! ”Solvännen” ett organ för nakenkultur och sport, medan ”Mot Solen” var förbundsorgan för organisationen Nordisk Solsport. Dessa båda var också rikt illustrerade med nakna kroppar, både ensamma och i grupp. Solande eller utövande utesporter, som tennis och andra bollsporter, när de inte solade eller badade på bilderna.
Tidningen ”Parisien” kom ut som en naturisttidning, men blev under 1940-talet också utgivare av ”Cocktail”, inriktad mer på porr, än naturister, men fortfarande mest rätt oskyldiga bilder på soldyrkande storbystade kvinnor på varma klipphällar. Inte värre bilder än att de kunde ligga framme i rakstugor och barberarsalonger, för att kunderna skulle få något att förströ sig med, medan de väntade på sin tur.
Namn som Piff, (1954-1986) Raff,(1957-1982) Top Hat, Kavalkad, Paris-Hollywood och Pin Up ger säkert en och annan äldre Bubblanläsare en nostalgisk tanke. De flesta gavs ut av förlagen H-son och Private(1965-) och alla de porrtidningar som såldes under 1950 och 60-talet var väldigt oskyldiga. Både text och bilder fick fortfarande hålla ett visst mått på anständighet, för att inte bryta mot lagen.
Private var den svenska tidning som på mitten av 1960-talet började visa alla bilder i färg. Tidigare förekom det bara färgbilder på omslagen och någon gång en och annan bild inne i tidningen. Förutom bilder och berättelser, så innehöll tidningarna lite humorbilder och roliga historier, samt annonser för kondomer, böcker om konsten att slippa bli nobbad av kvinnor och erbjudande att köpa bildserier på "ättlingar till syndafallets upphov"!

Porrtidningarna gavs ut i stora upplagor. Piff som var den ledande sålde ca 40.000 av varje nummer varannan vecka och de övriga låg på ungefär 15 till 25.000 exemplar. Inte bara svenska köpare stod i kö för att få tag i dem. Många såldes till grannländerna som hade betydligt restriktivare regler, vad man fick visa.

Oral- och homosex var aldrig nämnda i berättelserna och bilderna visade endast ensamma kvinnor. Aldrig att det förekom någon man, bland alla trånande kvinnor. De grovt rastrerade bilderna var inte allt för vågade. En och annan yngre kvinna, men mest medelålders damer som blottade brösten. Lättklädda i dåtidens förföriska plagg, den genomskinliga negligén eller ibland till och med någon kort pälsjacka och märkliga huvudbonader var vanligt förekommande. Nertill bar de flesta nylonstrumpor, strumpeband och stora trosor. Ytterst sällan skymtade en hårig tofs och de halvsuddiga svartvita bilderna gav inte någon inblick, hur en fitta såg ut.

Många skulle säkert idag passera i en vanlig veckotidning, utan att någon skulle bry sig eller ens höja ögonbrynen! Kvällstidningarna har nuförtiden betydligt mer lättklädda kvinnor i sina reportage.

Berättelserna i dessa tidiga porrtidningar är inte så beskrivande av sexet, utan oftast en flera sidor lång berättelse, med kort avslutning att de båda kom i extas! Enligt boken ”Porr - En bästsäljande historia” (ISBN 91-7263-681-5), var etablerade författare som Per-Olof Engström, P. O. Enquist och Lars Norén författare till flera av texterna. Givetvis under pseudonym, men Per Meurling skrev sina berättelser, undertecknade med sitt riktiga namn.