Signaler

Något jag verkligen inte gillar är när man sänder ut fel signal utan att vara medveten om det.

Vet inte om jag är något av ett extremfall när det gäller detta men det skär i mig varje gång det händer.
Det är ju inte min mening att såra men vad gör man?

Jag har alltid, så länge jag kan minnas, varit en tjej som haft killkompisar. Jag gillar ‘killgrejjer’ och det, oftast, avslappnade tugget. (Visst killar kan oxo vara bitchar, men DET är en helt annan story)

En händelse jag minns väldigt väl var då jag blev inbjuden till en killkompis på mat. Han hade flyttat någon mil ut på landet, blivit vuxen och köpt hus och ville nu bjuda på en första middag.

Vi hade lärt känna varandra genom gemensamma bekanta och då genast kommit överrens. Vi umgicks nästan dagligen, shoppade ihop, snackade om tjej/kill problem och bara ’var’ utan några som helst dirty mellan oss mer än en någon vänskaplig kram då och då. Och det var det som var så jäkla skönt, vi var vänner, vi var polare.

Så till den här kvällen.
Jag blev hämtad och såg fram emot en trevlig kväll hos honom och sedan en tur tillbaka till mitt.

Men så blev det inte!
När maten dukades fram hälldes även vinet upp. Först tänkte jag inte mer på det, men efter flaskan var urdrucken så kom jag på..
‘Hur fan kommer jag tillbaka till civilisationen igen?’

Till svar fick jag.. ’Sov över’

Visst. Ok. Inte vad jag tänkt men ok. Hade gjort det tidigare så visst, no problemas.

Kvällen var trevlig och tiden tickade på. När det sedan var dags att gå och knyta sig så fann det sig inte bättre än att han bara hade en säng, en dubbel.

Av åkte kläderna och ned under täcket kröp man. Vi pratade en stund och sedan sa jag god natt och vände mig bort för att sova med en lite oroande känsla i magen. Något stämde inte.
Det dröjde sedan inte länge innan jag kände hur en varm hand och sedan en kropp pressades mot min rygg följt av små pussar i nacken.

‘FAN!’
Vänskapsknull i all ära, men inte med honom!
Tanken att han skulle känna mer än vänskap för mig hade inte slagit mig. Kalla mig.. Grönögd, men va sjutton. Bra vänskap vill man inte förstöra med en snabbis.

Det värsta av allt var att efter jag drog mig undan så kröp det fram.. att han planerat hela kvällen för att kunna bedyra sina känslor för mig..

Fy fasiken så låg jag kände mig, för jag visste ju, hur jag än gjorde efter det så skulle jag såra honom...

Hur det hela slutade?
Vår vänskap rann ut i sanden.
För hur skulle jag kunna berätta om MINA kärleksbekymmer när hans berodde på MIG?

Jag saknar honom fortfarande, men vad skulle man göra?

/ En funderande och signalerande H